Somoto Canyon
På tisdagen vaknade vi ensamma och tog oss direkt till den lilla flygplatsen där vårt flyg skulle gå, vi väntade på den söta lilla flygplatsen där securityn mest bestod av en person med ett magnetwand som de drog över kroppen i en halvtimma och klev sen in i det söta lilla flyget och flög iväg. Vi mellanlandade i Bluefields där vi släppte av och plockade upp lite passagerare innan vi slutligen landade i Managua. Där väntade vi inte i mer än tio minuter innan vi hoppade i en taxi till Mayorema busshållplatsen och hoppade på bussen mot Somoto. Det var så skönt att äntligen vara på fastlandet, nära storstaden och vara beroende av bussar inte båtar för att ta sig någonstans. Vi njöt hela den tre timmar långa bussresan upp till Somoto och trots att det börjat mörkna när vi kom fram var vi otroligt glada över att vara framme i en lite svalare stad med asfalt, bilar och bussar. Vi checkade in på ett jättegulligt litet hostel vid namn Luna och begav oss sen ut på stan i jakt på middag. På restaurangen vi käkade träffade vi två kompisar som vi åkte ut till Corn Islands med och tillsammans med de och ett annat par bokade vi en tour av den närliggande kanjonen till dagen efter.
Måttligt imponerad av att vi skulle få åka i flaket på bilen på väg till kanjonen.
Så himla vackert och bergigt.
Söta små kor som låg och vilade sig i solen.
Lite vatten, lite kanjon.
Vi såg en vandrande pinne!!!
Somoto Canyon var otroligt vackert och under turen fick vi vandra, vada och simma oss igenom den. Sen stannade vi också på ett par ställen där det var lite djupare och hoppade från de högre klippväggarna rakt ner i vattnet - trots att vi hade kläder och skor på oss.
Pretty canyon // färdig vandrade.
På onsdagen vaknade vi svala och utvilade utan stress i kroppen, vi gick upp jättetidigt och gick tillsammans med de andra ut för att få tag på en taxi så att vi kunde ta oss till busstationen och åka upp till Esteli där vi blev upphämtade av guiden Henry. Han skjutsade oss sen till gården där vi fick lämna våra saker och förbereda oss för hike. Sen bar det av ner mot kanjonen, vi fick vandra i stekande hetta men så fort vi kom ner i kanjonen blev det lite svalare och efter att vi simmat första gången tog vi av oss våra tröjor så att vi fick lite färg. På vägen blev även vattnet djupare och vid en plats var det flera meter djupt så man fick klättra upp på en klippvägg och sen hoppa ner i vattnet; först från en tre meters höjd, sen en fem meters, sen en tio och sen en femton där jag såklart var tvungen att hoppa! Det var en jätterolig upplevelse och kanjonen var så otroligt vacker, rekommenderas varmt om man är i Nicaragua. Efter den långa hiken blev vi bjudna på lunch uppe i stugan och satt sen alla och halvsov i bussen på väg tillbaka.