Handtrallan

14 januari var det äntligen dags, efter alldeles för få timmar av sömn vaknade jag och sprang direkt ner i tvättstugan för att tvätta mina lakan, handdukar och annat som jag använt sista dagarna. Efter det fortsatte projektet städa lägenheten; jag hade tömt allt i lådor/resväskor som jag började skicka ner i källaren, jag dammsög och jag städade badrummet. Efter ett par timmar kom Jesper hem till mig efter att ha varit i skolan för att hjälpa till och för att pussas en sista gång. När klockan sakta men säkert närmade sig ett blev jag allt mer stressad för jag skulle aldrig bli färdigstädad i tid - som tur är har jag ca världens finaste pojkvän för han erbjöd sig att stanna kvar och ta hand om det sista när jag åkte. Så halv två hoppade jag, mamma och pappa in i bilen efter att jag sagt hejdå till Jesper (</3) för 2 månader! Vi åkte ut till flygplatsen och efter att pappa hjälpt oss in med väskorna kramades vi hejdå och så åkte han tillbaka till Bromma. Efter det skulle jag checka in och precis då inser jag att jag tappat min plånbok - typiskt bra start på resan. Men efter en kvart av panik hittade jag plånboken ute på parkeringen 🙏🏻 den hade ramlat ur min ficka när jag klev ur bilen. Så vi började om, jag checkade in mig och mitt bagage sen kramade jag mamma hejdå och gick igenom säkerhetskontrollen på Arlanda. Köpte viktiga grejer (billiga hörlurar, mat och växlade pengar) och klev sen på flyget mot Miami..

 

 

Landade i Miami, gick igenom immigration där alla var ovanligt trevliga, hämtade ut mitt bagage och sökte sen upp incheckningsdisken för Spirit Airlines (som är lite som RyanAir) vilket var det jiddrigaste jag varit med om. Efter väldigt mycket om och men fick jag komma igenom säkerheten där jag träffade en svensk tjej som jag dessutom hade sett på Arlanda. Vi skulle båda till Nicaragua så vi bestämde oss för att hänga, kort därefter blev vi joinade av ytterligre en svensk. Så när jag väntade på Miamis flygplats var det i sällskap av Andrea och Fredric. Flyget var försenat men strax efter att klockan slagit 15 januari åkte vi från Miami mot Managua! När vi kommit fram och tagit oss igenom alla kontroller sa Andrea och jag hejdå till Fredric som skulle vidare direkt medan vi satt kvar på flygplatsen och väntade på att solen skulle gå upp. Det var jättetrevligt att ha sällskap och tycker så himla mycket on Andrea trots att vi bara hängde ihop i ca 12h! Det var tråkigt att behöva säga hejdå till henne när vi kommit fram till UCA där jag skulle ta en buss till Leòn för att möta Matto. Men till Leòn kom jag och där stod han på busshållplatsen och väntade! Han bjöd på cykeltaxi till hostelet och helt plötsligt efter över 30h resande och utan sömn var jag framme i Nicaragua. Vi tog det lugnt resten av kvällen eftersom jag var så trött och jag somnade snällt runt klockan tio.