Handtrallan - Från Leon till Corn Islands på 36h

Från Leon till Corn Islands på 36h

Helt omedveten om vilken resa han har framför sig.

Tisdagen den 19 januari gick vi upp, åt frukost och packade ihop våra grejer innan vi begav oss ut på den knäppaste, längsta och mest komplicerade resa jag någonsin gjort för att ta mig från plats A till B! Vi ställde oss i kö för att ta en två timmar lång busd från Leon till UCA i Managua vid 10, därefter tog vi en taxi till Mayoreo för att precis hinna ta nästa buss till El Rama som gick vid 13. Efter sex timmar på den bussen kom vi fram till El Rama, hakade på två snälla Schweizare och tog in på ett hostel för $4 per natt! Efter att vi checkat in och lämnat våra saker gick vi ut för att köpa båtbiljetter och käka middag, som såklart bestod av olika varianter på ris och bönor.

Panga med passagerare på väg till Bluefields.

Vid fem på morgonen dagen efter var vi uppe igen för att sätta oss på en båt från El Rama till Bluefields som skulle ta två timmar. När vi kom ner till hamnen möttes vi av en mängd andra turister som alla kommit med den sena bussen från Managua vid tre på natten och eftersom vi kommit dit tidigare fick vi kliva på en tidigare båt. Runt sex kom vi iväg och efter att ha åkt öppen båt på en flod i två timmar kom vi äntligen fram till havet och Bluefields. Där trodde vi att vi snabbt och lät skulle hitta en stor båt mot Corn Islands, men efter att ha gått fram och tillbaka på gatorna efter att ha fått olika instruktioner från alla vi frågade kom vi med en liten båt som tog oss ut till en liten ö utanför Bluefields som heter El Bluff.

"Nu är det svåra äntligen över"

Gringohörnan på båten.

På El Bluff blev vi varmt mottagna av en kö med cirka 150 pers i den, det fanns såklart inga skyltar och ingen visste vad som hände eller hur man fick tag på biljetter till båten - men det fanns i alla fall en båt. Efter att ha beblandat oss med resten av alla gringos som kommit åkandes på de senare båtarna från El Rama som inte heller hade någon aning om vad som hände lyckades vi skriva upp oss på en lista, och efter att ha väntat i cirka en timme på att de skulle få fram nya biljetter fick vi äntligen tag på de också. Vi betalade en tullavgift och tog oss ut till kajen för att äntligen (!!!) kliva på båten som skulle gå till Corn Islands. Tillsammans med alla andra gringos placerade vi oss i fören på båten på en stor hög av träplankor men fick efter en timme av väntan på att båten skulle gå flytta oss för att vi inte fick sitta där för militären. Vid det laget hade båten fyllts på till bristningsgränsen och vi fick slå oss ner där det fanns plats - vilket råkade vara på en stapel av vattenflaskor för Matto och mig. Efter ytterligare en timme under gassande sol (klockan var liksom 12-13) började båten ÄNTLIGEN röra på sig.

Trött men glad över att äntligen vara nära slutmålet....

Det forslades grisar och kor på båten som jag tyckte otroligt synd om i den extrema värmen eftersom de inte hade riktig mat/ vatten plus att de stog på en hög av stålbalkar.

Den här blåa färgen.

Trött på öppet hav.

I tio timmar satt vi på båten sen; vi åt kanelbröd, var törstiga och trötta, lyssnade på musik och podcasts, läste, pratade, gick runt båten i hopp om att få bättre platser, använde den fruktansvärt äckliga toaletten, kollade ut på vattnet, rynkade på näsan över lukten av ko-/griskiss, bytte om till varma kläder, kollade på den stjärnklara himmelen och längtade efter stunden vi skulle få kliva av båten och äntligen vara framme på Big Corn Island. Ca 22.00 den 20 januari kom vi fram till Big Corn och så fort vi kommit av båten checkade vi in på ett hotell och åt middag tillsammans med Schweizarna vi mötte i El Rama.

I väntan på pangan.

Dagen efter vaknade vi och försökte klara av dagens två uppdrag innan vi skulle hinna med den sista båten ut till Little Corn Island. Så vi vaknade, åt frukost och sen gick vi ut för att hitta en kortautomat eftersom man inte kunde ta ut pengar på Little Corn. Lagom till att vi var klara med det och kom tillbaka till hotellet var det bara tio minuter kvar tills båten skulle gå och vi fick plötsligt väldigt bråttom att packa ihop våra grejer, checka ut och springa bort till båten - bara det att dörren till vårt rum gått i baklås och vi kunde inte komma in! Tre olika personer försökte hjälpa oss med dörren innan de äntligen fick upp den och vi rafsade ner alla saker i våra väskor, slängde oss ut genom dörren och småsprang bort till kajen för att sen sitta väntandes i en halvtimme. Vi åkte panga i en halvtimme och efter det kunde vi faktiskt säga att vi var framme. Det hade tagit oss mer än 48 timmar att ta oss från Leon till Little Corn Island med de två stopp vi gjorde på vägen och vi var helt slut.

På väg mot ett potentiellt hostel.

Utsikten från mitt drömhostel.

Utsikten vi möttes av.

Efter att ha kånkat våra väskor till ena änden av ön bara för att konstatera att vi inte ville bo där lämnade vi våra väskor hos våra kompisar och gick sen ut på hosteljakt i regnet som plötsligt dragit in över Little Corn. Vi hittade slutligen ett mysigt litet hostel (Three Brothers om någon undrar) som låg i vår prisklass och norpade ett rum direkt. Efter en stärkande lunch på ett av öns två restauranger med riktigt bra wifi hämtade vi slutligen våra väskor, dumpade de på hostelet och gjorde oss redo för en god natts sömn. Men för att toppa av den långa resan fick jag såklart magsjuka och kunde därför inte sova speciellt gott trots den långa resa vi hade bakom oss.