Fast på Big Corn

Söndagen den sista januari var vi uppe tidigt och checkade ut från vårt hostel, vi gick ut på ön och tog en sista frukost på ett av våra stammishak där det fanns wifi. Efter att vi ätit oss mätta och gjort det vi kunde göra med wifit så hämtade vi upp våra väskor, gick ner till hamnen och hoppade i pangan som skulle ta oss till Big Corn. Vi kom dit och visste att det förmodligen skulle vara en lång kö till båten från Big Corn och kände väl inte riktigt att det var någon poäng med att lämna hamnen utan hängde kvar där i väntan på att båten skulle gå. Efter timmar av väntan kom våra svenska kompisar förbi och vi fick då reda på att det inte skulle gå någon båt den dagen för regeringen hade ändrat reglerna för vad båtar var tvungna att ha (godkända flytvästar, åror och emergency flares) för att få gå ut på vattnet över natten. Då ingen av båtarna hade några av dessa grejer (och det inte gick att få tag på där på ön) stannade i princip hela båttrafiken av i hela Nicaragua. Så vi fick ta in på ett hostel för natten och hoppas på att de löst det till dagen efter. 
 
En väldigt liten, väldigt smutsig och väldigt söt katt som bodde i butiken. 
 
Flygplatsens landningsbana. 
 
Det gick att gå en genväg över flygbanan och här var man välkommen att gå trots att ett flyg bara var fem minuter bort och sedan ven förbi oss när vi gick utmed landningsbanan på andra sidan. 

Lokalbefolkningen demonstrerade eftersom inga båtar fick komma eller gå men de tog fortfarande emot turister till ön via flyg så alla resurser blev uttömda. De brände däck (vilket är vad som orsakade röken i bilden) och det sköts varningsskott på landningsbanan där demonstrationen hölls. 
 
Båten våra kompisar till sist fick lämna på! 

Tidigt på måndagen var vi uppe och i hamnen igen, där hade ingenting ändrats så i sällskap av våra svenska kompisar och fyra andra nyfunna vänner från Polen, Spanien och Colombia tog vi oss till flygplatsens immigration office för att skälla på de så att vi skulle kunna få komma därifrån - Matto och jag hade nämligen flyg att passa och våra nya kompisar hade visum som snart skulle gå ut. Efter en timme där insåg vi dock att det förmodligen inte skulle hända så mycket inom de närmsta dagarna så Matto och jag tog oss in på flygplatsen och köpte varsinn flygbiljett så att vi garanterat skulle kunna ta oss därifrån i tid för att hinna med våra flyg från Tegucigalpa i Honduras. Efter att vi blivit klara på immigration office gick vi vidare till turistkontoret hos den lokala regeringen. Där kunde de inte heller göra så mycket men vi fick i alla fall skriva ett papper hos de som vi skulle kunna ge till våra försäkringsbolag eller immigrationen om vi blev kvar så länge att våra visum gick ut. Så småningom var vi tvungna att ge upp så vi åkte tillbaka till hostelet, gick ut för att äta lite lunch och satte oss sen i hamnen igen med hopp om att det skulle komma en båt. Mot kvällen sen var det till slut en båt som fått ihop allt det de behövde för att få ta med sig passagerare, så 40 personer fick hoppa på båten och åka därifrån (i jämförelse med de 100 som i vanliga fall brukar få plats på båten). Matto och jag vinkade hejdå till våra nyfunna vänner och gick sen tillbaka till vårt hostel för att sova. Important information: En del undrar varför vi inte tog båten när den väl hade kommit men resan till Corn Islands hade varit ca 30 timmar lång och vi hade tur med att komma med alla båtar i tid utan problem, vi kunde inte garantera att båtarna från El Bluff eller Bluefields skulle gå och ville inte riskera att fastna där och därmed missa våra flyg igen. 
 
 
2016, resor | | Kommentera |

Dykcert!

Lunch med Matto på Tranquilo!
 
Ingen dålig utsikt..
 
De kommande tre dagarna kom att se rätt lika ut då jag höll på med min dukkurs. På måndagen vaknade jag tidigt för att gå till kursen medan Matto tog det lugnt på hostelet. Vi möttes för lunch någon gång mitt på dagen och jag berättade om allt intressant jag lärt mig, efter en redig vegoburgare gick jag tillbaka och gjorde olika prov för att lära mig allt viktigt jag var tvungen att kunna för att förhoppningsvis få dyka dagen efter. När jag var klar för dagen mötte jag upp Matto och vi gick för att äta middag med våra gringokompisar på våran favoritrestaurang. 
 
Två lyckliga tyskar efter en perfekt vegburgare och en brownie med glass. 
 
På tisdagen fick jag lära mig allt om min dykarutrustning och sen gå ut på mitt absolut första dyk! Det var sjukt kul, häftigt och underbart. Trodde helt ärligt att jag skulle tycka att det var jätteläskigt för tanken på att vara fast under en massa vatten där man inte kan andas eller överleva utan hjälp av en syretank skrämde mig rejält. Men älskade det, så fort man kommer ner under ytan försvinner alla andra bekymmer - min mensvärk kändes inte, tiden går dubbelt så fort och det är svårt att tänka på annat än det som händer där nere under ytan. Åt en snabb lunch efter första dyket och var nere under ytan igen efter bara en och en halv timme. Efter mina två dyk var det slut på dykkursen för dagen så jag promenerade hem, bytte om för kvällen och gick sen med Matto ner till Cafe Desideri. Där väntade två hungriga tyska tjejer som vi hade planerat en vegburgardate med! De hade provat vegburgaren tidigare och tyckte att den var så god att vi också var tvungna att prova, och god var den! Maten försvann sjukt fort och efter den otroligt goda burgaren beställde vi alla varsinn dessert som vi praktiskt taget inhalerade. Efter praktmiddagen gick vi trötta hem och la oss för att sova. 
 
 

Onsdagen 27/1 var det en stor dag, jag skulle nämligen skriva prov och dyka mitt sista dyk innan jag fick mitt dyk certifikat! Allt gick jättebra och innan vi ens hunnit käka lunch hade jag redan blivit certififierad och dykt mitt första dyk "själv". Vi såg så otroligt många fina fiskar; reef sharks, lionfish, angel fish, diverse olika humrar och min absolut bästa en havssköldpadda!!! Jag var så nöjd med hela upplevelsen att jag måste REKOMENDERA ALLA; ta era dykcert hos Dolphin Dive på Little Corn Island, om inte för den bra dykskolans skull gör det för att se den vackra ön. När allt var klart fick jag gå på lunch, var helt slut efter tre väldigt intensiva dagar i solen/havet så resten av dagen tog vi det väldigt lugnt. Vi åt middag på vår bästa restaurang, såg på Grey's Anatomy och somnade tidigt. 
2016, resor | | Kommentera |

Fullmoon party

 
Alex försökte få den perfekta instagrambilden..
 

Dagen efter började saker långsamt komma tillbaka till det normala, vi gick upp och åt frukost på vårt standard wifihak. Där hängde också våra kompisar så vi planerade dagen tillsammans med de innan vi gick hem igen för att duscha och göra oss iordning. Matto stannade kvar på hostelet medan jag gav mig ut på äventyr med våra vänner som bodde på andra sidan. Vi tog oss ut på upptäcksfärd runt ön, det var fortfarande stormigt och därför väldigt blåsigt men vi lyckades promenera runt merparten av ön på två timmar innan vi gav upp för att göra diverse olika saker. Jag gick för att käka lunch med Matto på El Bosque (vår favoritrestaurang) och efter att vi ätit gick vi tillbaka till vårt wifihak igen. 
 
 
David, Jan och Matto! 
 
Där planerade vi kvällen med våra kompisar och vid nio på
kvällen tog vi oss upp till ett hostel som heter Lighthouse för att gå på Fullmoon party! Vi drack billiga drinkar, fick färg målade i våra ansikten, dansade med Jersey Shore amerikaner och pratade med alla våra gringokompisar vi åkt ut till ön med. Vid ett stängde baren ner och vi skyndade hem så att jag skulle orka gå upp tidigt dagen efter för att starta min dykarutbildning.
2016, resor | | Kommentera |
Upp